Vardagen när den är som tråkigast

Idag är en sån dag när tiden gårr på tok för långsamt. Fast jag sysselsätter mig så finner jag liksom ingen tillfredställelse i det jag tar mig för. Okej, det är inte direkt som jag gjort något speciellt men ändå.
Dagarna börjar liksom flyta ihop till en enda stor massa nu och det är samma sak hela tiden, jobba, hem, laga mat, diska, städa, packa..
Sakerna i lägenheten minskar för varje dag och tur är väl det nu när flyttbilen går om 3 veckor. Tyvärr börjar jag få slut på saker att packa ned och det gör att jag lätt blir uttråkad, blöh.
Jag har ingen inspiration att hitta på saker heller men hoppas på att morgondagen blir bättre. Fredrik kommer över och ska hjälpa mig handla allt som behövs inför fredagens party.
Vet inte om jag hunnit berätta om det men jag ska ju ha en avskedsfest för mina närmsta vänner här i Stockholm innan jag drar. Verkligen något att se fram emot.
 
När jag väl tänker på det så är faktiskt varenda helg framöver helt eller delvis uppbokad.
Nästahelg är det som sagt hejdå-party på fredagen, lördagen har jag eventuellt lovat bort. Söndagen är det första adventsfika med mami och papi.
Helgen efter åker jag till Umeå, ska faktiskt hinna med en middag på arlanda innan planet går då Diana ska åka till Colombia och kommer vara borta en hel månad innan hon kommer tillbaka till mig i Ume. Förstår inte hur jag ska klara mig utan min querida en hel månad där uppe. 
Sen är det bara en helg kvar innan jag åker och den kommer självklart bestå av packning och småfix med det sista i lägenheten, ska eventellt hinna styra systerdotterns barnkalas också, samt själv fira henne på söndagen..
Vad tusan, jag kanske borde ta och passa på att njuta av dessa dagar när det är lugnt medan jag kan, haha!.
Nej, dags att tänka på refrängen hörni! Natti
 
 
Jag och älskade Diana när vi träffades i somras