maado.blogg.se

Jag var på mitt första terapisamtal på två år idag och jag kan gladeligen meddela att jag kommer att behålla min nuvarande kurator de fem samtal som erbjuds. Sen att det är helt jävla absurt att man ska deala med alla de saker som orsaktat den panikångest jag nu dragits med på fem gånger á la 45 minuter, det är ju en annan femma. 

Huvudsaken vi ska arbeta med nu är i alla fall att jag återigen ska få komma i kontakt med mina känslor och inte bara lägga locket på som jag gjort sedan separationen. 

Det var ett flertal gånger jag höll på att börja gråta under samtalet men i sista sekund drar jag alltid till med någon skämtsam kommentar som avbryter det hela. Jag förklarade att det är viktigt att förstå att jag inte gråter för att jag är ledsen för stunden utan att det är massa andra saker som påverkar. Mamma hade världens bästa uttryck för det hela som ni ser i rubriken, emotionellt inkontinent, har ni någonsin hört ett bättre ord?

 

Vad det betyder är egentligen att jag är en extrem känslomänniska som för det mesta tar ut alla känslor i tårar eller aggressivitet, å andra sidan gråter jag lika mycket när jag är förbannad. Eller glad. Ja, ni hör ju.

Nu har jag inte kunnat gråta som en normal människa (för mig) på snart ett halvår och när det väl kommer är det just två tre tårar innan jag avbryter mig själv och låser känslorna inne. Det är inte sunt och personen jag pratade med idag sa att det inte är konstigt att jag reagerat som jag gjort utan snarare tvärtom, det är konstigt att det inte hände snabbare.

Hursom är jag nöjd med dagens utveckling och ser fram emot att börja jobba med framsteg igen istället för att hela tiden kolla i backspegeln och fundera på vad jag hade kunnat göra annorlunda.

Dessutom har jag en vecka i sträck nu ätit mer än en måltid varje dag och idag har jag fått i mig både frukost, lunch och middag. Det har nog inte hänt på ett år!

Kanske lyckas vi vända den här ferbruaritrenden nu..