maado.blogg.se

Den här helgen var något jag hade längtat efter och inte bara jag utan flera utav mina nyfunna vänner hade sett fram emot evenemanget som skulle komma att förgylla helgen. Vi var ett stort gäng som skulle äta middag samt fira halloween i storslagen manér på REX här i Umeå och åtminstone hälften av oss gick hem besvikna medan andra hälften förhoppningsvis skämmandes.

Jag upphör aldrig att förvånas över människor extrema förvandlingar med alkohol i bilden. Visst, vi har alla varit där när vi har blivit allt för onyktra för att kunna bete oss enligt förväntan men när när man passerar den gränsen så har jag likt förbannat svårt att förstå hur man kan såra sina nära och kära.

 

Jag har tidigare pratat om det här med mognadsgrad, att jag funnit en viss självinsikt här uppe vilket hjälp mig oerhört i mitt sorterande i vilka människor jag umgås med och tillåter komma mig nära. Jag har pratat om vikten av att välja sina vänner utifrån våra nya erfarenheter som det här att veta när det är dags att klippa banden.

Nu fick jag återigen bevittna ett sådant fall, inte för att jag tror att vänskaper kommer att brytas men bara ett praktexempel på hur två eller flera personer som varit vänner i ett flertal år, nu befinner sig i helt olika delar av livet. Vissa kvar i mentaliteten att en fest är till för att supas sönder medan andra bara önskar sig en trevlig kväll utan drama. 

På ett sätt är jag ändå glad att jag fick se dessa sidor från en utomstående grupp, att jag för första gången bara kunde kliva åt sidan och känna att hey, det här är inte mitt problem.

Dock har jag själv vid ett flertal tillfällen varit den som har styrt ihop vad som förväntas bli fina evengemang för att bara få gå och lägga mig med en klump i magen av besvikelsen när det fallerat. 

Jag pratade med min syster för några dagar sen och hon sa en sak som slog mig väldigt hårt för det är något vi alla som varit i dessa situationer känner igen oss i "jag är bara så trött på att alltid vara den som behöver ta hand om folk" Ja, man blir trött. Och framför allt så blir man förbannad för i vissa fall spelar det ingen roll vem det är som egentligen är tanken att vara i centrum, folk är så förbannat självcentrerade i dagens läge att dom helt enkelt inte bryr sig. Så fort man inte får vara i centrum måste man skapa det utrymmet åt sig själv, oavsett vilka tår man än trampar på. Jag hoppas verkligen att dessa personer som fortfarande funkar på det sättet någon gång växer upp för är det något jag fått bevisat för mig senaste åren så är det att "vara vuxen" är fan inget man blir med åldern, det är något man väljer. 

Fortsättningsvis blir jag nog ännu lite mer noggrann i vilka människor jag väljer att ha runt omkring för ärligt talat nu, det finns allt för många idioter där ute.