Att kunna le
Sov 4 timmar denna natt av enbart självförvållade omständigheter. Jobbet lockade inte mycket när klockan ringde första gången vid sex. Går som en zombie de första timmarna och får allt svårare att koncentrera mig när jag plötsligt känner dimman lätta och en finurligt leende sprider sig över mitt ansikte.
Jag möter många vackra leenden i mitt nya yrke och jag får många komplimanger för mitt, något jag fortfarande är väldigt ovan vid.
Det är speciellt att jobba inom service, då du är som tvungen att vara trevlig och glad mot alla me n kunderna behöver ju faktiskt inte vara trevliga tillbaka, därför värmer det extra mycket när någon bländar av ett vackert smil.
Jag har blivit vetgirig. Jag vill veta allt om allt och alla. Jag vill fröstå hur människor tänker för att lättare kunna sätta mig in i deras situation. Jag känner mig som en journalist utan mål i alla mina nya bekantskaper och finner en djup tillfredställese i att vidga mina vyer utifrån andras erfarenhet.
För några månader sen hade jag inte ens klivit ur sängen en sån här dag utan förmodligen gjort en sjukanmälan och vaknat sent därefter med ångestmolnet hängandes över mig, ikväll får jag gå och lägga mig med en pirrande mage istället.
Någonting har hänt och jag vet knappt när det startade men jag vet att jag har hittat ett spår som kommer att leda mig till det förtrollande landet tillslut. Kom igen nu livet, nu leker vi lite till.