En början på något vackert

Det har varit ett par turbulent dagar på sistone till följd att min bristande sömn. Bland annat fick jag ett inte så önskvärt besök av den välkända maran under en såkalla sömnparalys för ett par nätter sen och ja, man kan väl säga att sånt sätter vissa spår hos någon som redan innan varit livrädd för mörker.
Hursom så insåg jag att det var dags för mig att göra ett aktivt val igen, precis som jag gjort några månader tidigare. Dags att välja vart jag vill lägga min energi och på vilka människor med hänsyn till vad jag får tillbaka.
Som tidigare nämnt har jag nyligt fått tillbaka intresset för att skapa och min kreation har tagit upp väldigt mycket av min alena-tid som jag annars spenderar framför dumburken och det har hjälpt nämnvärt.
Jag har även fått ytterligare bekräftelse på att forna vänskaper bör stanna kvar där dom hör hemma, det vill säga i det förflutna för det inte tillför något i mitt liv just nu, samtidigt som andra relationer får mer utrymme att börja blomma igen. 
 
En sak som aldrig slutar att förvåna mig är hur snabbt det går att städa min lägenhet.. När jag bodde tillsammans med M kändes det alltid som att bestiga mount Everest att ens påbörja en städning oavsett hur "lite" som fanns att göra men här är det tvärtom. Jag har ju väldigt sällan ordning och reda kring mig när jag har dåliga dagar utan då förfaller tillvaron i samma takt som humöret men det är inte i närheten av lika ångestframkallande när jag vet att allt är snyggt och prydligt igen på en effektiv timme. 
Just nu sitter jag i sängen och ser ut över sminkbordet som för första gången på över en månad är städat och det ger mig verkligen ro inombords, vilken skillnad det lilla gör. Jag vet att den synen kommer påverka morgondagens humör till det bättre och motivera mig på precis rätt sätt för att ta itu med det resterande.
Tänk vad mycket som har hänt på dessa två år... Från då till nu finns det bara en sak som fortfarande är densamma.