Ensam är inte stark.
Jag har funderat länge nu på vad det skulle bli av den här bloggen. Den som har varit sagan om det som jag trodde skulle vara mitt "happily ever after" har bara blivit ett tomt skal av något som en gång varit. Därför börjar jag med några delar ur tidigare privata inlägg.
14.07.29
När allting började där för några veckor sedan så led jag mer än jag någonsin gjort för att det var så oväntat. Han var ju den sista jag hade förväntat mig skulle sticka och lämna mig i sticket. Framförallt med orden att det är vad som är bäst för oss. Nog har jag väl alltid varit medveten om att det behövts en förändring men jag menar det var ju det terapin skulle vara till för. Den jag efter många om och men skulle behöva gå på själv som jag sa var för min egen skull men som jag skulle utnyttja för att komma underfund med vilka verktyg jag skulle kunna andvända för våran skull. För att vi återigen skulle ta oss igenom och komma ut som det paret jag vet (visste) att vi kan (kunde) vara (bli). För nu är det så. Allting är över och det ända jag kan tala om är pretens.
14.08.03
Jag inser för varje gång jag möter någon annans blick att det är dig jag letar efter. Med alla dina brister och alla dina underbara tillgångar. Jag vill mötas av dina mörkblå ögon varenda morgon jag vaknar i resten av mitt liv, jag vill känna varenda millimeter av din ärrade hud emot min och stolt kunna säga att du är den sista man jag kommer att älska. Det kanske får mig att låta som en idiot men älskling, jag trodde du var mitt föralltid på riktigt
Ja, det är alltså lite över 3 månader sedan det tog slut mellan mig och anledningen till att jag lämnade min barndomsstad för Umeå och ja, jag är kvar.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte varit förbannad utan dess like under de här senaste veckorna och framtills nu har jag egentligen inte fällt en enda tår över mitt förlorade förhållande men jag börjar inse att man kan bara vara bitter så länge..
Anledningarna till separationen var många och tillslut rann bägaren över mer än så tänker jag inte säga. Hursom hade jag två val med den här bloggen. Antingen gör jag som jag alltid har gjort och raderar alla bevis på de senaste två åren eller så tar jag tjuren vid hornen och står för att så här var det. Det var så jag kände då men nu är det inte så längre.
Jag har utvecklats mycket under dessa veckor och för första gången i mitt liv kan jag säga att jag är stolt ver mig själv.
Jag har köpt en ny lägenhet här uppe som är fantastisk.
Jag fått ett nytt jobb som jag sökt på egen hand och fått för att jag gjort bra ifrån mig på intervjun och inte för att någon kände någon som kunde ordna ett jobb.
Jag har fått en helt ny umgängeskrets som tycker om mig precis för den jag är och inte för den jag försöker vara för att passa in.
Jag har också lärt mig vikten av att göra mig av med energi-tjuvar, oavsett hur länge man varit vänner.
Det har varit långa veckor men dom har gått fortare än hela året hittills och det kommer nog dröja ett bra tag innan jag hittat mig själv helt och hållet igen men jag är på god väg. Jag tycker mer om den här versionen av mig själv. Nu börjar en ny resa och en sak som jag har lärt mig är framförallt att ensam är fan inte stark men självständighet gör dig stark, och det behöver man inte vara ensam för att vara.
Att låta alla gamla inlägg vara kvar är i framtiden en påminnelse och bevis på hur långt man kommit i livet, att jämföra då & nu för att "rub it in my face" - Det här har jag gjort bra!