Spänningar i luften
Jag blundar och kastar upp händerna i luften, följer med i turens brantaste backar och djupaste kurvor, jag öppnar ögonen och ser ett pillemariskt leende. Trots att jag inte ser honom är jag oerhört medveten om det där leendet som gömmer sig bakom skärmen.
Jag rider på vågorna av hjälplöshet samtidigt som jag kastar mig ner i avgrundens mörker igen, för vem är jag att hålla emot?
Jag har aldrig varit den som har tackat nej till att spela spel. Speciellt när reglerna är så uppenbart till för att brytas och just nu bryter vi varenda regel som finns där ute.