maado.blogg.se

Kvällspasset tog slut för en och en halv timme en och sedan jag kom hem har jag inte gjort mer än ätit och stirra på datorn. Jag är fruktansvärt trött men ska försöka hålla mig vaken en timme till så jag inte får för mycket sömn. Eftersom jag inte ska iväg förrän  nio imorgon och jag vet att jag alltid sover in i det sista är det lättast så. 

Jag har ingen som helst disciplin när det kommer till sömn. Jag skippar hellre frukosten än den där sista snoozen.

Imorgon går jag in på min 6:e dag i rad på jobbet och även om jag vet att jag inte jobbar mer än någon annan, snarare tvärtom så tär det på kroppen. På ett skönt sätt. Det är väl det här med omställningen av dygnet var och varannan dag som blir jobbigt. Nu får jag åtminstone köra lite dagpass i förberedelse för långpassen de två sista dagarna av den här 10 dagars perioden. Torsdag och fredag kommer bidra med 21 timmar bara då, skönt avslut innan jag får ta helg.

 

Morgondagen bjuder på andra besöket hos min psykolog, rätt skönt nu när panikångesten spökat mer än vanligt senaste veckan. Andningen har varit ansträngd i nästan två veckor nu och tabletterna vill jag helst undvika. Det stör mig oerhört att jag börjat komma ihåg mina drömmar igen, speciellt när dom bara gör mig på dåligt humör. Mitt undermedvetna försöker sig på att spela hjärnan ett spratt men eftersom det är hjärtat som får ta stryk kunde jag helst varit utan.

Känner jag mig själv rätt är det smartast att komma osminkad för att kunna dölja det värsta av dom svullna ögon som följer inför långpannan på jobbet. 
Nästa helg tänker jag i alla fall ha roligt med en nyfunnen vän vare sig hon vill eller inte. Tjejsnack och vinterapi kommer göra underverk, det vet jag!