Baby I'm coming home
För första gången sedan jag flyttade upp hit så längtar jag hem. Jag vet att det har mycket att göra med min nuvarande sinnesstämning och att det kommer gå över så fort saker börjar gå bättre men just nu så verkligen saknar jag allt. Tryggheten i att ha familjen nära och lyckan över att alltid ha en vän mindre än tio minuter bort.
Jag saknar alla fester tillsammans med människor jag känt i evigheters evigheter. Jag saknar vinkvällar med bästis och med min syster. Jag saknar att bli irriterad på mina föräldrar för att dom inte ger mig tillräckligt med uppmärksamhet när jag vill prata och dom vill se på tv. Jag saknar att känna mig hemma.
Det här går ju självklart helt i motsatt riktining av vad jag sagt de senaste månaderna, jag har ju alltid sagt att Umeå känns mer hemma än Stockholm någonsin gjort och det stämmer självklart fortfarande..Jag bara saknar allt det enkla med att bo på samma ställe som alla andra.
Imorgon ska jag dock ta tag i saken och boka en biljett hem för några dagar. Jag behöver få en paus härifrån.
Ska även vara lite smart och göra en lista på saker som måste fixas här hemma tills dess att jag far. Det är inte nådigt vad jag behöver städa just nu!
Jag har tappat suget på att sköta hemmet ordentligt på senaste tiden trots att jag vet att jag blir extremt irriterad när det är rörigt runt omkring mig. Imorgon efter jobbet ska jag fan slå mig ner och ta mig en ordentlig funerare på hur jag vill att mitt hem ska se ut innan det här året är slut. Göra ritningar, planera inköp och sedan spara så jag kan förverkliga dom. Steg ett är definitiv att skaffa en riktig sängjävel så jag slipper sova i bäddsoffan resten av mitt liv. Imorgon är det dags att ta tag i livet igen på riktigt och sluta tjura!



Inte är det konstigt att man längtar efter alla dessa tokstollar ibland..